Den aktuella byggnaden på Birger Jarlsgatan 31 är uppförd som bostadsfastighet 1881. Under 1920- och 30-talen genomfördes förändringar i omgångar: huset byggdes på med två våningar och fick ny fasad, gården överbyggdes, vinden inreddes och bottenvåningen med butiker förändrades – för samtliga ombyggnader ansvarade arkitekt Björn Hedvall (1889-1982), som också inredde sitt kontor i fastigheten.

Fastighetsägaren vill riva fastigheten, men bevara fasaden. Motiveringen för rivning är att huset har sättningar, sedan en grannfastighet pålats för några år sedan.

Majoriteten (S, V, Mp), C och M godkänner rivning och att en ny fastighet uppförs i enlighet med ansökan (att fasaden ska bevaras). L godkänner rivning, men vill att fasaden ska vara som den var före renoveringarna på 1920-talet.

L uttalade att fastigheten är mycket illa skadad av sättningar som enligt uppgift beror dels på pålningar i grannfastigheten, dels att fastigheten är grundlagd i en lersamling mellan bergryggar. Påbyggnaden med två våningar under 1920-talet innebar att fastigheten blev tyngre än ursprungliga beräkningar för grundhållfastheten och följaktligen en orsak till sättningarna. De omfattande sättningarna på fastigheten innebär att en renovering och ombyggnad är mycket svår att genomföra. En rivning och återuppbyggnad är beklagligtvis det enda realistiska alternativet för att åstadkomma en fungerande fastighet på platsen.
Fastigheten är väldokumenterad genom två antikvariska beskrivningar och har välbevarade ursprungsritningar. Likt illustration av fasadritningen från 1881 som återfinns här: https://stockholmsstad.liberalerna.se/bygg-nytt-med-gamla- ritningar/
L menar att vid en rivning och uppbyggnad av huset är det väldigt märkligt att välja att bygga upp den kraftigt förvanskade fasaden med förvanskningar från 1920-talet och framåt. Staden bör kräva av fastighetsägaren att husets originalfasad återställs vid återuppbyggnaden. Det har tidigare genomförts på Grand Hotel, det kraftigt brandskadade Vildmannen 7 på Biblioteksgatan och för närvarande pågår restaurering av fasaderna vid Stureplan i fastigheten Sperlingens backe.

SD motsatte sig rivning med motiveringen att fastigheten är uppförd 1881, och visserligen ombyggd på 1920-talet, men huvuddelen av dess inre finns bevarad. Skönhetsrådet avstyrker bestämt förslag till rivningslov/bygglov. Det är lätt att inse att en byggnad från 1880-talet, som överlevt citysaneringen i möjligaste mån måste bevaras. Argumentet för rivning, och uppförande av en ny byggnad med gammal fasad är att huset har sättningar som gör att det är svårt att bevara.

Efter att ha granskat de genomförda undersökningar om sättningarna är SD inte övertygade om att det inte går att rädda byggnaden. Sättningarna har fram till 2010 uppmätts till som mest 3 mm. Fortsatta sättningar upp till som mest 18 mm prognosticeras, men det sägs också att ”om grundförstärkning genom pålning utförs kommer en viss sättning att inträffa i samband härmed, men därefter sker ingen sättning alls”. Uppenbarligen kan det vara möjligt att rädda huset. Eftersom Skönhetsrådet så tydligt vill bevara byggnaden måste alternativet att grundförstärka undersökas innan det kan vara aktuellt med rivning.