Programmets syfte är att omvandla Vinsta-Johannelund från verksamhetsområde till innehållsrik och karaktärsfull blandstad med både bostäder och arbetsplatser. Befintlig bebyggelse- och gatustruktur ska utvecklas och kompletteras enligt programmets ledord hållbar transformation. Programförslaget omfattar cirka
3 500 till 4 000 bostäder och 3 000 arbetsplatser, skola och förskolor samt torg, parker och grönområden.

Ärendet behandlades vid Stadsbyggnadsnämnden den 25 april 2023. Majoriteten (S, V, Mp) samt C, L, M röstade för förslaget. Majoriteten yttrade att de är mycket positiva till projektet och anförde bland annat att det är viktigt att områdets planering utgår ifrån en grund om hållbar mobilitet och att kommande planprocesser utgår ifrån principen om gröna p-tal.

C och L, med instämmande av KD uttalade att de välkomnar programmets syfte att omvandla Vinsta- Johannelund från verksamhetsområde till innehållsrik och karaktärsfull blandstad med både bostäder och arbetsplatser. Det är viktigt ta vara på de möjligheter som finns att omvandla hårdgjord och redan ianspråktagen mark för ny stadsbebyggelse. Däremot ser de med oro på den barriärverkan som den pågående utbyggnaden av Förbifart Stockholm skapar kring området. Programområdet riskerar bli en enklav omgärdad av tungt trafikerade motorleder. En överdäckning av Bergslagsvägen bör därför utredas.

SD röstade emot och anförde att stadsutvecklingsområdet Vinsta-Johannelund är ett omfattande stadsutvecklingsprojekt i västra Stockholm som omfattar ca 70 hektar mark som i dag innehåller Vinsta industriområde, några mindre skogsområden och Johannelundstoppen – en 40 meter hög deponikulle av miljonprogrammets sten- och schaktmassor. Programförslaget syftar till att omvandla området till blandstad med 3 500–4 000 bostäder och 3 000 arbetsplatser, med en brokig kvartersstruktur, mycket på grund av att “kulturhistoriskt värdefulla” kontorslådor från 50- och 60-talet ska bevaras.
Den typ av stadsutveckling som föreslås i Vinsta- Johannelund med stadskvarter bygger på höga förhoppning. “Levande gatumiljö”, “levande bottenvåningar” och “levande kvarter” nämns i programmet men liknande stadsutvecklingsprojekt i Stockholms ytterförorter talar tyvärr om motsatsen. Enskilda stadskvarter som öar i förorterna ger ofta endast ytterligare trånga, mörka och döda sovstäder, liksom de senare miljonprogramsområdena.
Det talas ofta om Stockholms bostadsbrist och behovet av att bygga så många lägenheter som möjligt. Mer sällan talas det om Stockholms utflyttning och vad Stockholms stad har misslyckats med att erbjuda dessa människor som ofta är mitt i livet och ger gott skatteunderlag. Vittnesmålen handlar om dyra och oattraktiva bostäder, och en önskan om att få plats och ha trädgård.
2021 byggdes 4 515 lägenheter i Stockholms stad men endast 88 småhus, samtidigt som tre av fyra svenskar vill bo i ett eget hus. Om Stockholms stad vill utgöra en attraktiv kommun för fler som betalar skatt och sköter sig så behöver boendemixen av nyproduktion bli en annan.
Egnahemsrörelsens genombrott i Stockholms stads bostadspolitik under första halvan av 1900-talet gav fram till 1975 ca 8 000 självbyggda villor och med dessa mängder av enormt uppskattade och trivsamma förorter. Dessa från början enkla bosättningar värderas i dag högt med kvadratmeterpriser i nivå med innerstadens lägenheter.
Sverigedemokraterna vill återväcka denna syn på Stockholms stadsutveckling genom en radikal ändring av programmet för Vinsta-Johannelund. I stället för tät modernistisk stad vi vill se att området delas in i tomträtter om 300–500 kvadratmeter och bebyggs med hus efter Gustaf Petterssons typhusmodell för 20-talets Gamla Enskede i olika fasadutföranden. Detta innebär att området ges omkring 500 egnahemshus i stället för uppåt 4 000 lägenheter.
Förtur till en tomt ska ges villkorat att det finns barn i familjen samt att familjen är skriven i Stockholms stad. Individer som erhåller tomträtt avropar, detaljutformar och betalar typhuset till upphandlad tillverkare.
Befintliga äldre skogsområden bevaras så långt som möjligt medan industrifastigheterna rivs. Områdets ges tydlig centrumbildning av lägre flerbostadshus med verksamhet i bottenvåningarna, likt Brommatorgen i Nockeby och Ålsten. Staden ska förhandla med befintliga tomträttsinnehavare om att överta deras tomträtt genom utköp, alternativt byte mot annan lämplig mark.
Sedan miljonprogrammet har det inte byggts med andra ledord än att skapa så många bostäder som möjligt. Försök inte lura i oss någonting annat. Spritt i Stockholms stad hopar sig de dyrköpte läxorna efter desperat exploatering, dålig stadsplanering och fula otrivsamma miljöer. Det är dags att vända den trenden. De eviga protesterna mot ny bebyggelse i Stockholm handlar inte om att människor är principiellt negativt inställda till byggnation och utveckling, utan om att det som byggs, med få undantag, är otrivsamt, fult och sämre än områdets eller platsens tidigare funktion och användningsområde. Det är hög tid att prova på någonting annat – att bygga någonting som är trivsamt, vackert och bättre än det som är. Stockholm kan växa utan att bli sämre.